Jag vet att det är många som undrar hur det gått.. Jag har liksom dragit mig för att skriva, vet inte hur jag ska formulera det och inte heller hur jag ska ta det själv.. Vi skulle testa i fredags men redan på tisdagen kom en blödning, man känner liksom på sig när det inte funkar. På onsdagen kom mensen igång ordentligt så jag ringde till Calanderska, dem ville att jag skulle fortsätta med hormoner fram till tesdagen ändå. Tyckte att det var lite förnedrande att jag skulle ta dem ändå och sedan ta ett test som jag redan visste skulle vara negativt. Man vill ändå inte ha ett minus som stirrar en upp i ansiktet. Vi blev såklart besvikna... Ett misslyckat försök behöver inte betyda att allt är kört. Såklart är det lättast att sätta upp en fasad och låtsas som att allt är en dans på rosor, men man måste ge sig själv tid att smälta, bearbeta och hämta ny energi. Vi fick veta att dem skulle ha semester i juni, juli, så nästa försök skulle inte bli försen september. man måste vänta 6 v efter en behandling innan nästa försök.. Men september!!! Det är ju en hel evighet.. Jag tjatade på dem en stund och ville veta ALLA allternativ som fanns. Så om allt ser bra ut denna månaden så får vi sätta in en fryst embryo nu nästa vecka 🙏 men det är förstås om jag får ÄL för det är inte säket, men jag ska börja med sånna stickor idag 😊. Så om ÄL kommer och äggen överlever upptining så blir det en ny återföring nästa vecka... Men som tidigare så väljer jag att inte tro på något innan det sitter där. Det är lättare att inte bli lika besviken. när man är förberedd på alla risker. Det börjar kännas som att tiden rinner ifrån oss när det kommer till ivf så det börjat nog bli dags att vända blad och starta ett nytt kapitel i livet. Vart det nu än skulle ta oss så har jag ändå redan fått världens bästa flock 💗
